Checklista för ansökan

En utlänning som har fyllt arton år kan efter ansökan beviljas svenskt medborgarskap (naturaliseras) om han eller hon 1. har styrkt sin identitet, 2. har permanent uppehållstillstånd i Sverige, 3. har hemvist här i landet sedan åtta år, om inte annat följer av 11 a §, 4. har haft och kan förväntas komma att ha ett skötsamt och hederligt levnadssätt, 5. har förmåga att försörja sig enligt 11 b §, och 6. har visat tillräckliga kunskaper i svenska och om det svenska samhället enligt 13 §. Kravet i första stycket 6 gäller inte den som har fyllt 67 år. Lag (2026:447).

Försörjningskravet i 11 § första stycket 5 är uppfyllt om utlänningen 1. har lön eller inkomst av näringsverksamhet, och 2. de senaste tre åren före ansökan inte har mottagit försörjningsstöd enligt 12 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400) under en sammanlagd tid som överstiger sex månader. Lön eller inkomst av näringsverksamhet enligt första stycket 1 ska som lägst uppgå till en årsinkomst om tre inkomstbasbelopp enligt 58 kap. 26 och 27 §§ socialförsäkringsbalken. Arbetsrelaterad ersättning som lämnas tillfälligt under pågående anställning jämställs med lön. Inkomster från anställning med särskilt anställningsstöd, med stöd för nystartsjobb och i etableringsjobb får inte beaktas. Inte heller inkomster från näringsverksamhet vid stöd till start av näringsverksamhet får beaktas. För att försörjningskravet ska vara uppfyllt får försörjningsförmågan inte bara vara tillfällig. Lag (2026:447).

Om kraven i 11 § första stycket inte är uppfyllda får, om annat inte följer av andra, tredje eller fjärde stycket, sökanden ändå naturaliseras om det finns särskilda skäl. En sökande som inte kan styrka sin identitet enligt 11 § första stycket 1 får naturaliseras endast om han eller hon sedan minst tio år har hemvist här i landet och gör sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig. En sökande som inte uppfyller försörjningskravet i 11 § första stycket 5 får naturaliseras endast om 1. han eller hon har rätt att uppbära inkomstgrundad ålderspension, garantipension eller äldreförsörjningsstöd enligt socialförsäkringsbalken, 2. han eller hon uppfyller kravet i 11 b § första stycket 2 och bedriver studier med godkända studieresultat inom a en utbildning på heltid vid ett svenskt universitet eller högskola som leder till en examen på grundnivå, avancerad nivå eller forskarnivå, eller b en utbildning på heltid som leder till en yrkeshögskoleexamen eller en kvalificerad yrkeshögskoleexamen, 3. han eller hon bedriver studier inom gymnasieskolan, eller 4. det inte rimligen kan begäras att sökanden uppfyller försörjningskravet. En sökande som inte har visat kunskaper enligt 11 § första stycket 6 får naturaliseras endast om det, på grund av en funktionsnedsättning eller andra personliga förhållanden, inte rimligen kan begäras att sökanden visar sådana kunskaper. Lag (2026:447).

Det som föreskrivs i denna lag om krav på permanent uppehållstillstånd gäller inte för den som 1. är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge, eller 2. har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd och a har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 b eller 6 § eller enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen (2005:716), eller som flykting eller subsidiärt skyddsbehövande med stöd av artikel 24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1347 eller motsvarande äldre bestämmelser, eller b har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 eller 3 a § eller någon av 3 d-3 h §§ utlänningslagen på grund av anknytning till en sådan utlänning som avses i a. Kravet i första stycket 2 på välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd gäller inte för den som har hemvist i Sverige sedan tio år. I fråga om medborgare i övriga länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och sådana familjemedlemmar som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ska vid tillämpningen av denna lag uppehållsrätt likställas med ett permanent uppehållstillstånd. Detsamma gäller för de utlän- ningar som har beviljats uppehållsstatus i Sverige enligt avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 29, 31.1.2020, s. 7). Lag (2026:1689).

Anmälningar och ansökningar enligt lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap skall göras skriftligen på formulär som fastställs av Migrationsverket. Den som gör en anmälan eller ansökan skall på heder och samvete bekräfta att de uppgifter som lämnas är sanna. Till en anmälan eller ansökan skall fogas ett personbevis eller, för den som inte är folkbokförd i Sverige, en annan likvärdig handling.

Avgift tas ut för prövning av anmälan och ansökan enligt lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap enligt följande: Avgift ska inte tas ut av den som är statslös och som har fått flyktingstatus eller resedokument av en svensk myndighet. I fråga om uttag av avgift gäller i övrigt bestämmelserna i 11-14 §§ avgiftsförordningen (1992:191). För ansökningar som ska ges in till en svensk beskickning eller ett svenskt karriärkonsulat tas avgift ut enligt förordningen (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna. Förordning (2026:1177).

Beslut i ärenden enligt denna lag får överklagas till en migrationsdomstol utom i fall som avses i 27 §. En migrationsdomstols beslut överklagas hos Migrationsöverdomstolen i enlighet med bestämmelserna i 16 kap. utlänningslagen (2005:716). Bestämmelserna i detta kapitel gäller även i övrigt i tillämpliga delar i mål enligt denna lag. Lag (2024:423).